Vardagsdramatik

Hade ju bara en föreläsning idag och tre tappra svenskar var på plats, Malin, Anna och jag. Helt OK lektion eftersom vi inte gjorde någonting alls egentligen. Lite kassaflödesanalys, lite balansräkning och lite annat småplock. Småplock får mig att tänka på tapas som i sin tur fick mig att tänka på den spanska aftonen vi ska på ikväll. Hoppas hoppas tapas finns på plats.

Värt att nämna som en av dagens mer spännande delar var att, när jag springandes som ett jehu till bussen tappar min telefon men inte märker att batteriet trillar ut. När den senare ska nyttjas och ihopmonteras på bussen märker jag att batteriet är borta. Paniken stiger och vi försöker få tag på Malin (åker senare buss) men numret till henne finns i min batterilösa mobil. Det blir till att hoppa av och åka tillbaka till skolan. Där låg det vackert i solen och väntade på mig, fransmännen på busshållplatsen tittade lite märkligt när jag rusar av bussen i andra färdriktningen, plockar upp ett batteri från marken och går på nästa buss. så kan det gå, vardagsdramatik i Nice. Roligare än så blir det inte heller.

Nu ska jag verkligen sluta att prokrastinera och ta tag i mitt plugg och i min stökiga lägenhet. Man får ju celebert besök från Moder Swea imorgon. 

A+!