Le week-end dernier

I fredags var det ”fredagen den 13:e” men jag hade ingen vidare otur. Förutom att vasken började läcka lite, men mina icke-recessiva hantverkargener kickstartade en liten reparationsfas och vips så läckte vasken inte längre. Stolt? JA! På fransk TV hade de en otursspecial med olika videoinslag om läskigheter och otur. Det var även en rysk magiker som skulle utföra ngt sorts trick på scen live. Hon pratade varken engelska eller franska och kvällens programvärdar talade inte engelska. Tilläggas skall att tricket innefattade att bli inlåst under vatten för att sedan lista ut låskombinationen med tankekraft (Natasha St. Pier, känd fransk artist, hade funderat ut en hemlig kombination). Språkbarriären var således nästintill fatal. Tjejen överlevde dock och tricket lyckades, tänka sig.

Fredagen var tillika sista dagen med föreläsningar på franska, lite bitterljuvt måste jag säga. Jag har äntligen kommit in i franskan nu och kommer faktiskt att sakna att läsa på franska (kors i taket). Jag tror dock att så fort nästa trimester på franska hade börjat så hade jag blivit lika spytrött på det igen, så när allt kommer omkring är det är skönt att få byta. Nu väntar kurser på engelska med start 23:e mars. Schemat som ligger uppe nu är mycket luftigare än tidigare så vi ska nog kunna göra någon utflykt till exempelvis Nantes (där Louise befinner sig) och till Korsika som ligger här nästan nästgårds, fast lite utslängt i Medelhavet sådär.

I lördags satt jag på stadsbiblioteket med Pegah, Malin och Emilia. Jag och Emilia vandrade omkring i 40 minuter för att hitta det efter Malins högst tveksamma vägbeskrivning. Efter 5 timmars plugg begav vi oss till restaurang La Coupole och käkade skaldjurspasta innan plugget tog vid igen. Det var ju egentligen tänkt att det skulle bli Melodifestivalskväll i ”le Château” men alla kände sig stressade inför tentorna så vi tog det piano var för sig istället. Hörde dock att rockoperan vann, vad hände där?

Upp med tuppen för att plugga sista dagen (söndag) innan tentaveckan. Vid halvtretiden tog jag och Emilia en promenad i solskenet och märkte då en massa uppståndelse inne i stan. Det var cykelloppet Paris-Nice som hade målgång precis utanför Hotel Le Méridien. Vi missade tyvärr själva cyklandet men såg prisutdelningarna. Efter ett stopp på det söndagsöppna boulangeriet för att köpa fikabröd fortsatte pluggandet hela kvällen lång.

Snart börjar för övrigt min besökssvit här:

• v. 13 kommer min syster Emma
  
• v. 16 mina tre polare Makkan, Sara och Jonas
  SAMT Martina, Jacob och även folket från Ghent och Southampton (och nu även Louise från Nantes!)
  
• v. 17 kommer mamma och pappa

HURRA! Ska bli grymt roligt att få lite besök härnere på Rivieran, vi får hålla tummarna för att vädret håller i sig också.

Fridens liljor!